!

Natten mellan den 23:e och 24:e april fick jag en sammandragning som inte släppte, jag pratade med förlossningen och de ville att jag skulle komma in på koll. Efter att ha varit på förlossningen en stund avtog sammandragningarna och vi fick åka hem. Natten mellan den 24:e och 25:e kände jag av värkar som efter ett tag blev regelbundna och kom var femte minut. Vi åkte ännu en gång in till förlossningen. När jag satt i bilen kom värkarna var tionde minut. Undersökningen visade att jag var öppen två cm och att kanalen var vinklad bakåt. Eftersom jag inte var öppen mer och vi båda var så trötta fick jag en "sovkur" som bestod av bl.a. Panodil- och Bricanyltabletter och fick åka hem. På kvällen den 25:e började jag ännu en gång känna av värkar. Vi hade varit på läkarbesök under dagen och fått veta att jag fortfarande var öppen två cm och att födelsekanalen fortfarande var vinklad bakåt, samma besked som vi fått under natten. Med andra ord skulle bebisen kunna komma samma dag eller t.o.m. en vecka senare. Jag fick tid för ingångsättning den 30:e, om inte bebisen kommit innan dess. När värkarna kom den här kvällen var Fredrik snabb att leta fram två Panodil och stoppade i mig dem. "Ta Panodil, så lugnar det säkert ner sig" försäkrade han mig. Vi kröp ner i sängen, Fredrik somnade och värkarna fortsatte och började bli regelbundna. Jag väckte honom igen och ännu en gång hämtade han två Panodil och proppade i mig, han trodde inte att det var på riktigt den här gången heller och ville inget hellre än att bara sova. Efter 20 min väckte jag honom och berättade att nu var det nog dags att åka in ändå. Han muttrade över att vara tvungen att gå upp för tredje natten på raken och berättade att han måste raka sig och duscha först, vilket han också gjorde. Jag hade 10 min mellan värkarna så det kändes som att vi hade tid på oss. När jag ställde mig upp kom en jättevärk, som höll i sig i många minuter. Efter det fick jag värkar så snart jag rörde på mig. I bilen på vägen in hade jag värkar var tredje minut. Resan som vanligtvis tar 40 min tog den här gången 25 min, efter att jag helt plötsligt berättade för Fredrik att det nog inte var så väldigt länge kvar innan krystvärkarna skulle komma. Personalen på förlossningen kom ner till dörren och mötte oss, undersökningen som gjordes med en gång visade att jag var öppen 9 cm. Efter 30 min på förlossningen kom krystvärkarna och ytterligare 15 min senare föddes vår underbare lille son. Jag trodde att förlossningen skulle kännas jobbig, med tanke på vad vi gått igenom med vår dotter men allt gick så fort så jag hann inte riktigt känna efter. När Melvin hade kommit ut och låg där på sängen och utstötte sitt första skrik kände jag att allt kommer att bli bra den här gången! Det var så underbart att höra barnskrik! Tilda grät eller skrek ju aldrig så barnskriket har för mig blivit det starkaste tecknet på ett starkt och friskt barn. Melvin vägde 3880 gr och var 51 cm lång. En stor kille jämfört med våra två andra barn som vägt 3180 gr samt 2160 gr.