|
Lisbeth, Karl-Göran, Emelie, mamma, Otti,
Elin och Pontus har sovit på ett hotell inne i Uppsala i natt. Vi åkte ner till
Tilda en sväng på morgonen innan de alla kom till sjukhuset. Efter att de kommit
satt vi i ett "sällskapsrum" intill rummet där Tilda låg. Vi gick in några
stycken åt gången för att alla skulle få träffa henne. Precis som igår, när
Pontus träffade Tilda för första gången så var han fascinerad av henne - ville
klappa och peta på henne och kommenterade de olika kroppsdelarna han kände igen
(näsa, handen, benet m.fl.). Jag tror att även om han blev ganska imponerad
att Tilda hade en egen "dator". När vi efter någon timme hade fikat lite och ätit macka skulle mamma, Otti, Elin och Pontus åka hem. Det kändes fruktansvärt när Pontus skulle åka iväg. Vi vill ju inget hellre än att han ska vara hos oss, men samtidigt så skulle vi nog just nu inte orka en enda dag själva med honom - så lite energi har vi kvar. På eftermiddagen följde vi med Fredriks familj ut på Uppsala för att de skulle äta. Det var så fruktansvärt jobbigt, kändes som att vi slungades ut i vardagen. Var så hemskt med alla människor och den höga ljudvolymen! Jag hängde på Fredriks arm hela tiden och fick panik om han var längre än en armlängd från mig. På kvällen satt jag själv hos Tilda en halvtimme och tårarna bara rann utför kinderna på mig. När jag började fundera kunde jag inte komma på om det var tårar av glädje eller tårar av oro eller sorg. Kändes så jobbigt att tårarna rann utan att jag visste varför. Allt känns som en känslomässig oreda, något jag aldrig upplevt tidigare. Skrivet av mamma |