Natten mellan onsdag 4 januari och torsdag 5 januari somnade vår älskade Tilda in i sin pappas famn.   Hela familjen blev förkylda innan jul, inklusive Tilda. Eftersom hon hade lite jobbigt att andas åkte vi in till Barnkliniken på avd 33 för att de skulle undersöka så att hon inte hade förkylningsviruset RS. De tog flera prover och hon hade varken RS-viruset eller någon infektion i kroppen. Vi fick åka hem igen, men vi hade alla kvar förkylningen i kroppen. Eftersom vi visste att det kunde räcka med en förkylning för att Tilda inte skulle klara sig har det varit lite nervöst i jul och nyår, men det har verkat som att hon har klarat av det bra.   Den första januari fick Tilda ett andningsuppehåll när vi satt och matade henne på kvällen. Efter att Fredrik gett henne konstgjord andning under många långa minuter började hon andas igen. Fredrik åkte tillsammans med Tilda i ambulansen till avdelning 33 i Falun. Hon hade under det första dygnet svårt att syresätta sig och vi gav henne syrgas. Men hon blev bättre och tisdag den tredje fick vi komma hem igen, men bara på permission. Hon sov väldigt dåligt mellan tisdagen och onsdagen, först på morgonen lugnade hon ner sig och vi kunde sova ett par timmar. Hon hade jobbigt med andningen under förmiddagen och ville inte ha mat. Den mat hon fick förbrände hon inte, så vi bestämde oss för att vi skulle åka in till Falun igen på eftermiddagen.   Omkring 13:30, innan vi hann börja ställa oss i ordning, fick Tilda ett andningsuppehåll på nytt. Läkarna har sedan Tilda föddes gjort klart för oss att om Tilda skulle bli sämre kommer de inte att göra några återupplivningsförsök på henne (bl.a. konstgjord andning, hjärtmassage eller lägga henne i respirator). Den här gången trodde vi inte att hon skulle orka mer. Eftersom vi visste vad som gällde sa vi ”hej då” till Tilda. Men på något underligt sätt kom andningen igång igen. Så vi skyndade oss att ringa efter en ambulans. Fredrik satte sig ännu en gång i ambulansen och åkte iväg tillsammans med Tilda.   När vi alla kommit in till avdelningen och träffat läkarna fick vi veta att Tilda nog inte skulle klara sig den här gången. Hon kämpade på hela dagen och fick omkring 10-15 andningsuppehåll med allt tätare mellanrum. Vi trodde flera gånger att hon skulle somna in, men hennes hjärta klappade på envist och efter varje andningsuppehåll drog hon plötsligt ett djupt andetag och började andas igen. Det var så hemskt att se hur vårt eget barn blev svagare och svagare under kvällen. Eftersom hon kämpade på envist hann både hennes Gudföräldrar och våra familjer komma till sjukhuset för att säga adjö. Tilda vandrade från famn till famn under kvällen så att alla skulle ha en chans att hålla henne en sista gång. Hon fick syrgas och morfin för att hon skulle ha det så bra som möjligt under sina sista timmar. Fredrik satt hela kvällen med två fingrar på hennes hjärta för att kunna känna hur det slog.   Klockan 00:40 den 5 januari orkade hon inte mer och hennes hjärta stannade upp.   Vi visste ju att detta en dag skulle hända, men trodde kanske inte att det skulle bli så snart. Även om vi ändå sedan Tildas födelse har förberett oss på den här dagen så var vi ändå inte beredda på hur det skulle kännas. På ett sätt kändes det dock bra att hon fick somna in på sjukhuset. Det var där hon föddes, döptes och somnade in. Personalen på avd. 33 har varit helt underbara mot oss alla tre. Vi fick under kvällen vara på det rum där vi under hela tiden bott tillsammans med Tilda, så på ett sätt kändes det ändå som att hon somnade in hemma.   Det var troligen Tildas grundsjukdom i kombination med förkylningen som gjorde att hennes kropp inte orkade mer, precis som läkarna hade trott. Vissa stunder känns allt så fint och vi minns alla de underbara stunder vi fick tillsammans. Andra stunder känns allt hopplöst och man förstår inte hur man någonsin ska kunna ställa sig upp igen. Men vi gör som vi gjort sedan den dag Tilda föddes, tar en dag i taget… Skrivet av mamma 2006-01-10